Så kan man också göra musik och dans - workshops och final på Dandanat

Workshoparbetet började på torsdagen.

Lena Malmborg med band jobbade tillsammans med Bassam Bayrumi – också singer/songwriter – och Hassan och Saz, som gör hiphop. I den konstellationen handlade det en hel del om texterna när man började känna på varandras låtar.

I dansworkshopen funderade dansarna från Avensis, El Funoun och Ibdaa’ på vad de skulle göra. De har rätt olika uttryck i vanliga fall – från modern dans till traditionell palestinsk debke. Så hur gjorde man för att mötas? Man dansade.

I rockkonstellationen spelade tre ganska tunga band – Red Line, Crystal Phillips och Gasoline Queen - ihop sig runt bitar ur allas låtar. Där rymdes både partyrock och allvar om ofriheten på Golanhöjderna.

Lördagens finalkonsert började med hiphop, och när Saz bjöd in Lena Malmborg med band och Bassam Bayrumi på scenen blev det otroligt drag.
Saz, som kommer från Ramleh i Israel, var riktigt glad och nöjd efteråt.
- Hade vi haft mer tid kunde vi ha gjort en hel show tillsammans. Vi tänkte inte så mycket när vi jobbade ihop, vi bara gjorde musik och skrev texter.
- För mig var det nytt att skriva på engelska – vi satt och pratade om en av Bassams låtar, och jag lyssnade på musiken och skrev sedan en raptext till den på fem minuter.
- Och så var det en ny erfarenhet att jobba med folk från Sverige. Jag gillade att det var så bra kontakt, man glömde bort vem som var svensk och vem som var palestinier. Musik är ju ett sånt språk.

I konserten blev detta tydligt för fler än musikerna och dansarna.

Saz, Hassan, Lena med band och Bassam Bayrumi vävde ihop nya lager i varandras låtar: nya texter, engelsk text översatt till arabiska, fler stämmor, fler röster. Dansarna gjorde en debke tillsammans – en bit från traditionen, stark i uttrycket kanske just därför – och de möttes av stort jubel.
Och när femton rockmusiker tillsammans skalade av Red Lines ”No Identity” tills de sjöng den a capella, med publiken, kändes allvaret i den sången inpå huden. Det handlade om många nivåer: om konflikten som präglar allt Palestina och Israel, men också om att vara ung och söka sina vägar.

Politik? Jepp. Party? Jajamensan. Inte minst när sedan Gasoline Queen rockade hårdare någonsin i ett par låtar, och avslutade med att göra ”We love you rock ’n roll” till ”We love you Palestine”.
 
Många ur publiken hängde kvar efter konserten - efter en riktigt bra kväll vill man ju ibland inte gå hem. Och det här var något lite mer än en bra konsert och dansföreställning, den känslan fanns både i publiken och hos artisterna.
- Får vi spela för 30 000 pers någon gång så kan det inte bli bättre än det här, sa Martin Unosson i Gasoline Queen.
- De här fyra dagarna har varit de bästa det här året, sa Saz, som var lite för tagen för att vilja åka hem.

Men i och med konserten var också Dandanat slut, de palestinska deltagarna åkte hem till sig, de svenska grupperna fortsätter med ett par föreställningar i Jerusalem och Majdal Shams, Golanhöjderna – där Red Line kommer att finnas med.

Och Dandanat återkommer nästa år.

Text & bilder: David Berjlund

Mer om Dandanat finns här.