My Dear Enigma är en del av Jönköpings screamo-scen. De har funnits i ett kvarts år, repar i Bildas lokaler i Jönköping och hoppas på en festivalspelning snart.
I KFUM Ungdomens hus i Jönköping finns konsertsal, kafé, judoförening, luftgevärsskytte, andrum, danskurser och mycket annat. Ett gäng kortväxta skejtare håller till i skatehallen, och strax utanför hör man tydligt att det också finns replokaler i huset.
Det är My Dear Enigma som spelar screamo – melodiös hardcore – i en av Bildas uthyrningsrepor. De spelar på hög volym, och det blir lite för tydligt när dörren ut till korridoren öppnas. Henrik Johansson, konsulent på Bilda, säger till och en kompis till bandet stänger snabbt.
Strax därefter tar bandet paus och berättar lite. De är mellan 17 och 19 år, bor på lite olika håll runt Jönköping, och bandet har funnits i tre månader. Linus Helgesson sjunger, han och basisten Joel Ekvall har spelat ihop tidigare, och båda säger att det är nu, i det här bandet, som det äntligen känns bra: alla har samma ambitioner, alla vill repa. Det går framåt helt enkelt, de har just nu två egna låtar klar.
- Och vi hoppas att vi ska spela på Nordiska, säger Linus.
Nordiska?
- Ja, Nordiska gårdsbandsfestivalen. Och så ska vi göra en inspelning.
Var spelar man live i Jönköping då?
- På Club China, en gammal biograf där Jönköping Hardcore ordnar spelningar. I början av nästa år kanske vi lirar där.
Hardcore och screamo är stort i Jönköping – band som Grace Will Fall, Intohimo och Herbrightskies har efterföljare bland yngre. Det är aldrig lätt att förklara varför en viss musik funkar speciellt bra på ett ställe. Men Linus säger att det handlar om att det finns utrymme för känslor i screamon. Det är liksom både pop och hårt, och så mycket skrik och rörelser – och i Jönköping finns en publik som vet hur man röjer.
- I lyriken är det mycket känslor, kärlek, hat, svek, död ... om man skriver texter och tänker efter vad som är fel och rätt så kommer det mycket känslor, det är svårt att förklara, men så är det, säger Linus.
Det är han som skriver texterna, men annars hjälps hela bandet åt med låtarna. ”Ingen hierarki”, säger Emmanuel Bjurling, lite på skämt, men ... jo, det är viktigt – det här är något man gör gemensamt.
Det låter som att det stämmer bra med hur det ska fungera i en studiecirkel. För My Dear Enigma betyder samarbetet med Bilda att de har replokal, och en del annat.
- Till exempel när vi anmäler oss till en spelning och behöver någon utrustning så frågar vi alltid Henke om Bilda kan hjälpa till. Och det brukar gå bra.
Text och foto: David Berjlund
Här hittar du fler aktuella texter om Bilda Sydöst:
Gör det själv - Bilda Sydöst hjälper gärna till
och
Bilda Sydöst: Bandfabriken
My Dear Enigma finns förstås på Bildas bandsidor - här - och på myspace.
Bandet består av Linus Helgesson (sång), Joel Ekvall (bas), Emmanuel Bjurling (trummor), Jakob Rydh och Simon Broberg (båda gitarr).
Inom kort berättar Bildamusik.nu mer om musikverksamheten i Bilda Sydöst.