Mattias Lies kommer från Dalarna men har både finskt och norskt blod i sina ådror. Han har varit bosatt i Haparanda såväl som i Malmö och har precis återvänt, efter tre år i Växjö, till sin hembygd Falun. Mattias är en sökare och en tänkare, en stark karaktär som letar efter mening och mål i livet och som tror på musikens helande kraft. Om sitt skapande säger han själv så här: ”Musikintresset har alltid utgjort en stor del av mitt liv och är starkt formad av mina egna livserfarenheter, inte minst mitt låtskrivande i sig. I denna värld har jag uttryckt mina tankar och funderingar om livet. Musiken har haft och har många funktioner i mitt liv. Den har bl.a. fungerat likt en kanal vilken jag använt mig av för att knyta ihop lösa trådar ur mitt förflutna.” Som person söker han ständigt nya möten, bekantskaper och intryck. Musikaliskt innebär det att han beskådar det han möter för att se vad han kan ta in för att göra sitt eget skapande till något större och mer meningsfullt. Lies menar dock att inspirationskällorna är många. ”Den nya plattan innehåller meddelanden från mig till andra människor jag haft att göra med längs livets bana”, menar Lies. Varje låt har sin egen bakgrund och majoriteten av dem växte fram under föregående år då Lies arbetade på Folkmusikens hus i Rättvik. Det var här han kom i kontakt med gamla intervjuer, gjorda med folk födda under senare delen av 1800-talet. Lies insåg härigenom att människors tankar om livet såg relativt lika ut då som nu. ”Jag inspireras av starka livsöden”, säger Lies och pekar på människans förmåga att gå vidare, med värdigheten i behåll, trots de motgångar som kan prägla tillvaron. Lies nya platta är alltså inspirerad och präglad av människors livsöden, sitt eget såväl som andras. Skillnaderna mellan debutalbumet ”Mattias Lies” och uppföljaren ”Messages” är lika stora som likheterna är uppenbara. Debutalbumet var en ”crossover” mellan folkmusik, pop, visa och jazz medan uppföljaren är mix av folkmusik och amerikansk rocktradition. Om debutplattan som släpptes 2006 skrev journalisten Ola Karlsson följande rader: ”För skivan är, i all sin anspråkslöshet, en vågad platta. Kompromisslös och viljestark, levande och varm och väl sammanhållen, med en rustik, men samtidigt uppdaterad atmosfär; en fokloristisk resa, både genom ett Sverige vi både känner igen och kanske glömt, likaväl som i Mattias innersta..” Ola Karlsson, Nöjesnytt, Växjö Den röda tråden framgår kanske mest i Lies texter även om han på uppföljaren bytt språk från svenska till engelska. Det folkliga tonspråket hänger dock kvar på uppföljaren liksom den popnerv Lies bakade in i debutplattan. Igenkänningsfaktorn kanske inte är den högsta vid en snabb jämförelse mellan plattorna, men å andra sidan så brukar det som överraskar få en längre livslängd än det som är förutsägbart.